Idag var jag för första gången på ett möte hos Anonyma Alkoholister i stan. Det var inte alls vad jag väntat mig, hade väldigt svårt att ta till mig av den underliggande kristna gryndsynen. Men men, jag kanske vänjer mig så småning om. Ska iallafall gör ett ordentligt försök att bli fri från mitt missbruk nu! Jag har kraften och viljan inom mig!

I övrigt känns allt hopplöst tomy och miserabelt nu… längtar bara bort nånstans.

Jag är 30 år och har varit alkoholist sedan mina sena tonår. Mitt beroende har byggts upp successivt genom åren. Det var för först runt 25-års åldern som jag vågade erkänna för mig själv att jag var alkoholist. Innan dess levde jag i förnekelse, trots att jag innerst inne visste att min alkoholkonsumtion var ett problem ekonomiskt, men inte minst socialt.

Mitt mål är att endast dricka när det är fest, och då inte så jag blir kraftfullt berusad. Det är inte ett mål som kan nås över en dag. Jag startade min blogg främst för att skriva av mig och vara 100% ärlig mot mig själv. Ärligheten mot sig själv tror jag är mycket viktig, det finns ingen annan kan säga till mig att ”du ska vara nykter”. Allt handlar om min egen vilja och vad jag vill göra med mitt liv.